oj oj oj vilken resa....

Helt fantastiskt vilken resa till Lindvallen vi fick vara med om. Det var kallt, soligt, vindstilla och alldeles underbart. Gustav körde utan ett ord gnäll upp och ner, upp och ner. Vilken kung. Carl var superduktig och körde i storbackarna med pappa P eller mig. Nils och Gustav gick i skidskola och för G gick det super, men Nils fick vi ta ur lära...han ville inte lyssna på magistern, vaddå stanna, han ville bara ösa på, rakt in i Gustavs Bar och kök (allt hette något med Gustav där..). För det är precis vad som skulle hänt..eller ner i sänkan framför. Jag fick ta på mig att lära honom ....arrgh, vilken envis lite rackare han är. Jag blev så arg..men till slut så, sista dagen, så åkte han själv och plogade så fint. Vi körde flygplan och svängde..underbart. Min korsrygg kanske inte blir densamma igen, men va tusan, lite får man offra för att få en skidburen familj, så att de vill följa med mig till fjällen...jag njöt av härlig skidåkning..så gott som ensam i backen! Man blir nästan religös när allt bara funkar och man bara susar fram.

Föreningen Viking som vi åkte genom, med hjälp från två bolag VPM och Asthellas, TACK TACK, vilken grej! Efter allt elände man gått igenom så var detta en lisa för själen.

kram



Jo du, coolare killar är svåra att hitta...sötnosar! Milano nov 2010

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0