Efter en hård prövning kommer utmattning....
Jag har läst om personer som drabbats av stor sorg som i det flesta fall föranleds av stor oro innan sorgen kommer. Sorg är ju något oerhört smärtsamt som de flesta av oss någon gång i livet måste uthärda, visst finns det olika sorg och olika sätt att ta sig igenom den. Det finns nog inga genvägar dock, smärtan måste genomlidas och efter ett tag lär man sig att den är en del av livet. Gemensamt för alla som varit med om något jobbigt är den trötthet som kommer som ett brev på posten.
Nu blev inte utgången av vårt trauma sorg utan gränslös lycka, men tröttheten, nej utmattningen kom ändå. Vafalls? Nu skulle man ju vara sprudlande, men man kände sig förlamad på något sätt. Alla och jag med tyckte att detta var ju ett under, men efter sådan press och oro så kände man sig mest förundrad...varför gick detta så bra?
Under en period orkade jag knappt göra vardagssysslorna (lite svårt nu med för att det är tråkigt *ler*), borsta täderna kändes jobbigt. Det som händer tror jag är att man är totalt psykiskt utmattad. Vår hjärna är den som styr hur vi mår, så är det bara. Träning är bra och jag tror kroppen mår prima av det, men i slutändan är det ändå hjärnan som mår bäst av träningen! Efter vår långa prövning med väntetid, operation och eftervård körde vi på som vanligt och det var ju nödvändigt för de andra barnen, men det känns som om vi ändå inte hunnit återhämta oss ordentligt. Perra och jag skulle nog behöva ett par dagar på annan ort..gärna varm ort..för att bli lite mer samspelta och snälla! Jag mår oerhört dåligt när jag inte har tålamodet som krävs av mig för att ta hand om mina barn och min omgivning, lite mer tid för mig själv kanske skulle vara bra.......man vill så mycket!
Gustav mår super duper...och det är jag ytterst tacksam för!
I kväll blir det iof vinprovning för trötta mamman, i goda vänners lag och det ska bli majsigt!
kram alla
Gustav ute på Ekoln sensommaren -09...ca 4 månader som ny kille!
