Forts. Gustavs första vecka med nytt hjärta…

På eftermiddagen åkte jag, Carl och Perra upp till Gustav.  Jag var så spänd så jag nästan inte kunde andas..vad var det jag skulle få se när jag kom in i rummet? Den syn som mötte mig är som tagen ur en film, där ligger pojken och ser ut som om han lugnt ligger och sover, rosig om kinderna och andas hur lugnt som helst…Så fort jag såg honom så släppte all spänning och jag bröt ihop än en gång. Stod och skakade mot en sköterska, Carl undrade varför jag grät nu igen..gråt är ju liksom förknippat med något dåligt för barn, men denna gång var det av pur lättnad och glädje. Sköterskan förklarade vant att så här gör mammor ofta när de kommer hit…även pappor skulle jag tro!

Prover togs hela tiden under det första dygnet för att se att hans kropp och nya hjärta mådde bra, ultraljud och röntgen gjordes också flera gånger. Jag var med en gång när de gjorde ultraljud denna första dag och på skärmen pickade ett alldeles helt hjärta, det finaste hjärta jag sett! Bilden som tidigare mötte oss på skärmen var något helt annat…Läkarna berättade att det gamla hjärtat hade verkligen varit på upphällningen, alldeles slappt och utnött. www.livsviktigt.se.  Proverna visade att han mådde hur bra som helst…jag fattade ingenting..hur kan detta vara möjligt? Jag hade målat upp en helt annan bild av hur detta skulle gestalta sig.

Tidig kväll så kom lillebror Nils ner till Göteborg med moster Kika och kusin Gabriel. Gustavs bästis (assistent) Alexander var också med, så klart!! Den stackaren hade inte sovit på hela natten så han hade försökt sova i bilen ner …troligt att han fick det med Nils bredvid sig, vartenda vindkraftverk skulle han se, tyckte Nils. Nu hade vi en bil också, Kika och Gabbe tog tåget hem senare på kvällen, vilken hjälteinsats!!


Kika, Gabriel och Alexander åkte för att träffa Gustav. Jag har lite dåligt minne som sagt detta första dygn så jag tror att jag kanske har fått detta lite fel, vilka som åkte med vem upp till Gustav, men det gör ju inte så mycket kanske!


Vid kl. 04 så började Gustav vakna lite smått, inte ens ett dygn hade gått sedan operationen var klar. Han var inte kontaktbar, men var redan förbannad på alla slangar och infarter som satt överallt på honom, ett gott tecken!


Perra åkte upp till Gustav tidigt lördag morgon och när jag kommer upp till honom igen lördag förmiddag så är han skogstokig på sonden i näsan, till slut fick de ta bort den. Han försöker prata, men man hör inte riktigt vad han säger för han sluddrar så. Han är mycket törstig, men får inte dricka något för att underlätta för hjärtat så gott det går. Han fick suga på en sudd med vatten. Framåt eftermiddagen så kunde man börja höra vad han sa…han vill inte ha vatten utan Cola…ok, grabben var tillbaka!!


Natten mellan lördag och söndag sover Perra hos honom.

Under söndagen så är han klar i knoppen och lyssnar på musik och kollar video och nu är han hungrig och inte på vad som helst utan Mc Donalds. Läkarna var inte helt ok med att han åt det ännu…de ville gärna att han drack lite mer först…det tyckte inte Gustav!! Tillslut ger de med sig efter lite mer drickande och på kvällen på söndagen får han sitt älskade Happy Meal. Vi har nu kommit ner på vanlig avdelning…helt otroligt faktiskt. Ingen mer intensivvård krävs heller efter detta, peppar peppar!


När det gäller all mat och hygien så har vi mycket strikta regler som jag återkommer till sen.


För att komma ner till avdelningen så behövde Gustav sätta på sig munskydd och kläs in i ett rent lakan som en mumie bara för att inga baciller skulle kunna angripa honom på vägen ner i hissen. Vi slussades sedan in på det rum som skulle vara hans hem de kommande 5 veckorna.  Rummet var isolerat och rigorösa regler gäller för dessa rum och besökare…men som sagt mer om detta sen.


Nu till nutid:


Jag vet inte riktigt hur detta gick till, men jag är helt plötsligt ensam hemma…en tvätt ligger klar i maskinen, diskmaskinen ska plockas i…men vet ni, jag skiter i det. Jag sitter här och skriver jag, det är alldeles tyst.


I morgon ska jag börja jobba efter 8 månaders frånvaro, ska bli kul!


Gustav mår äntligen bra, kan i alla fall äta igen. Diarrén vill inte riktigt ge med sig. Han har gått ner 3 kg och ser läskigt smal ut, så nu hoppas vi att han snart äter upp sig!


Puss och kram

 

Ett Happy Meal 5 dagar efter op...dagen efter fyllde Gustav 8 år och
han drabbades av en avstötnng..mer om det kommer!

 


Kommentarer
Postat av: Jeanette

Vill bara berätta att jag följer din familjs och framför allt Gustavs berättelse här och mellan alla leenden och ibland även skratt så rinner tårarna. Tänk vilken resa och jag hoppas nu bara att ni får en lugn och fin start på det nya året och livet. Du har en fin berättargåva och jag hoppas du skriver ut detta och ger till Gustav vid senare tillfälle i livet. Kram

2010-01-03 @ 18:17:06
URL: http://jeanettesundin.blogg.se/
Postat av: Anna mamma

Tack Jeanette!



Jag ska verkligen försöka och Gustav ska få ta del av allt jag skriver ..han har sett lite grand, men tycker det är lite jobbigt att höra om det just nu. Inte så svårt att förstå..han vill ju inte heller att det ska vara jobbigt för mig, märker jag.

Jag följer även din blogg!! Det är så kul att se dig och din dotters samt din familjs tajta band!!

kram

2010-01-03 @ 18:23:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0