Lite vardagsfilosofi ....
Livet är som en vägkorsning, ibland flyter det bra och alla jobbar tillsammans och är medmänniskor, ibland så står någon i vägen utan att dom förstår det eller så kommer det någon som kör som en galning så att man måste tvärbromsa...eller så dyker det upp någon som släpper förbi mig, men oftast så är det bilar som bara måste komma först, spelar ingen roll vem som får lida för det....se där, var inte det lite vardagsfilosofi som heter duga..och jag kom på det alldelses själv:))
Gustav mår bra men kämpar med att bli accepterad som en frisk vän som också kan ta för sig i livet. Gustav har alltid blivit lojalt behandlad, men nu när han säger ifrån eller vill visa vad han kan då vänder sig vännerna bort, det sårar honom något enormt. Livet har inte riktigt blivit som han trodde.............
De vi nu fokuserar på är att komma i fatt i skolan och försöker få honom att strunta i det som han blir ledsen av, han är trots allt känslig, vilket är helt normalt efter det han varit med om ...fasiken han har fått lära sig allt vi andra lärt oss från det vi föds, på 3 år. I det innefattar även ta kritik, elaka kommentarer, utstötning, nästa dag får man vara med, kämpa i skolan då han missat en del. Vi andra fick mycket av detta gratis från det vi var riktigt små, och då i mindre skala. Då var det småsaker nu är det större saker som det handlar om. Han får ta en mycket större smäll vilket gör honom rätt unik. Hur många går från att vara dödsjuk från födseln till att bli praktistk taget helt fysiskt frisk? Hade det varit tvärtom att han först varit frisk och sedan blivit dödsjuk så tror jag uppslutningen varit bättre..nu tycker man kanske att allt är bra, jag vet inte, jag är så ledsen för hans skull just nu!
Som mamma blir man förtvivlad och arg när ens barn som man vet varit i helvetet och vänt känner sig utanför. Bäst är väl kanske att berätta för honom att livet är så här och att människor inte är så bra på att ta hand om varandra alltid. Sorry folks, that is the truth!
Kram och hoppas alla kan lära sig något av detta inlägg, allt är inte alltid som det ser ut.
Gustav mår bra men kämpar med att bli accepterad som en frisk vän som också kan ta för sig i livet. Gustav har alltid blivit lojalt behandlad, men nu när han säger ifrån eller vill visa vad han kan då vänder sig vännerna bort, det sårar honom något enormt. Livet har inte riktigt blivit som han trodde.............
De vi nu fokuserar på är att komma i fatt i skolan och försöker få honom att strunta i det som han blir ledsen av, han är trots allt känslig, vilket är helt normalt efter det han varit med om ...fasiken han har fått lära sig allt vi andra lärt oss från det vi föds, på 3 år. I det innefattar även ta kritik, elaka kommentarer, utstötning, nästa dag får man vara med, kämpa i skolan då han missat en del. Vi andra fick mycket av detta gratis från det vi var riktigt små, och då i mindre skala. Då var det småsaker nu är det större saker som det handlar om. Han får ta en mycket större smäll vilket gör honom rätt unik. Hur många går från att vara dödsjuk från födseln till att bli praktistk taget helt fysiskt frisk? Hade det varit tvärtom att han först varit frisk och sedan blivit dödsjuk så tror jag uppslutningen varit bättre..nu tycker man kanske att allt är bra, jag vet inte, jag är så ledsen för hans skull just nu!
Som mamma blir man förtvivlad och arg när ens barn som man vet varit i helvetet och vänt känner sig utanför. Bäst är väl kanske att berätta för honom att livet är så här och att människor inte är så bra på att ta hand om varandra alltid. Sorry folks, that is the truth!
Kram och hoppas alla kan lära sig något av detta inlägg, allt är inte alltid som det ser ut.
Kommentarer
Trackback
