Möte i skolan, 4-årskontroll, föreläsning med bl.a. Ann Söderlund
Idag har jag vilat på förmiddagen...kändes som om kroppen var 100 år (har sprungit två gånger på tre dagar..), blev därför mycket förvånad när jag i kväll var på Klara K´s begivenhet på konserthuset i Uppsala och gjorde någon sorts test som visade vilken fysiologisk ålder man hade...jag var 26 ha ha ha, troligt! Man mätte då kroppsfett, vätskemängd...etc etc. Nåja lappen jag fick med resultatet ska ramas och sättas på en väl utvald plats i huset där alla passerar!
Kanske min vila gjorde under man vet aldrig!
Idag var det möte i skolan med rektor angående Gustav och hans framtida skolgång. Tyvärr så kan inte Gustavs älskade Alexander vara kvar som stödperson..(jag är inte helt klar med att jobba för det ännu dock), skolan har inte pengar sägs det. Förra veckan så gjordes ett övergripande test av Gustav för att se att han utvecklas normalt efter alla sövningar och hjärt- och lungmaskiner och resultatet var att han var normalbegåvad, men med lite koncentrationsproblem. som jag tror beror på att han ibland stänger av när kraven blir för höga eller någonting är tråkigt, han blir orolig också på något sätt..stressad. Sen är han van att få som han vill...bara man krånglar lite!
Barn som har eller har haft det jobbigt blir ibland svåra att få kontakt med och detta är enligt min teori en ren överlevnadsinstinkt, de kan inte förstå det jobbiga, inte sätta ord för vad de känner och reagerar på olika sätt, börjar prata om något annat, tystnar, blir stirriga och kan inte sitta still eller "stänger av". I alla fall så ska nu Gustav börja skolan helt efter jul och kommer då att få stöd till att börja med för att underlätta inträdet i de friskas skolvärld..vi får se hur det går...jag kommer annars själv att demonstrera för Alex återkomst!!! Jag kommer då att bli den nya Folke Pudas..ni vet han med lådan på Sergels Torg.
På föreläsningen i kväll så hörde jag Ann Söderlund och kände igen mig i nästan allt hon sa..detta med att vara Pipp Långstrump mamman med de vilda killarna och allt detta med att mamman alltid känner skuld..VARFÖR gör vi det???? Vi vill inte att våra barn ska vara ledsna och vi vill för guds skulle inte att det ska vara vårt fel, men hur i hela friden ska de då lära sig något av livet ....nej nu måste jag ändra mig..detta går inte! Nu får vi tuffa till grabbarna lite om det nu behövs för de verkar inte direkt mesiga!!! Det är troligtvis jag som är mesig...det visar sig väl när barnen blir vuxna och går i terapi..brukar ju vara mammas fel det mesta ...=) he he.
Nej, mina barn är världens bästa, men lät som en orkan kom, när vi trädde in på vårdcentralen för 4-års kontroll och vaccinering av Carl och Nils....hann med det också. Jag är ju inte helt tyst alltid heller så det är kanske inte så konstigt! Trött blir man i alla fall av allt stojande!
Kram 
Gustav på intensvien två dagar efter hjärttransplantationen...samma
dag fick han åka ner till avd 323. Underverk händer i verkligheten!
