Väntan på det nya hjärtat...
När Gustav var 6 år och fem månader så sattes han upp på väntelistan för de som behöver ett nytt hjärta. Hans blodgrupp är relativt ovanlig vilket gjorde att de förvarnade oss att han troligen kommer att få vänta ett tag...Nu blev detta 1 år och 7 månader. Något av ett rekord som jag hoppas ingen behöver slå för den tiden har varit mycket jobbig för hela familjen.
Man hamnar i någon sorts vaccum, kan inte planera något, inte resa någonstans, förutom inom Sverige. Vi gjorde inte så många resor..tänk om de ringde när man var i fjällen med skidkläder i bagaget...Man blir rätt apatisk och orkar inte heller planera något till slut. Hela ens tillvaro ställs på vänt. Man får dåligt samvete för de andra barnen i familjen, de får inte uppleva något, får ingen stimulans alls. Att våra barn är rätt vilda tror jag kan vara pga detta.
Att Gustav skulle var sjuk när de ringde var också skrämmande...tänk om det äntligen fanns ett lite ängelhjärta och så kunde han inte ta emot det, nej gudskelov så var han frisk när de äntligen ringde.
För en gång skull så hade jag glömt min mobil i bilen när jag var inne och handlade....när jag kom ut i bilen så hade jag 11 obesvarade samtal...men va tusan nu då. Carl skulle spela fotbollsmatch (Perra är tränare) och lagets bollar låg i min bil. Jag ringde hem och sa lugnt -jag kommer, lugna er! Perra säger också helt lugnt - De har ringt från Göteborg, det är dags, vi ska åka nu. Vet ni vad jag säger mitt spån....-Nej, du skämtar! -Jag skämtar inte om en sådan sak Anna, säger Perra. Då går det upp för mig att nu är det dags, nu börjar resan som man med skräckblandad förtjusning sett fram emot. Känslan var ungefär som när man skulle in och föda barn..måtte detta nu gå vägen! Det var som om någon drop ur proppen på min vaccumtillvaro!
Jag körde hem lite lätt skakis. Väskorna var ju redan packad sedan knappt två år (som tur var hade jag kollat G´s kläder för ett tag sedan så att de passade) så det var bara lite toagrejer som skulle ner.
När jag kommer hem är Gustav hysterisk och har ont i örat..puh, inte det också, som tur var så fick vi ge honom en alvedon och så somnade han. När han vaknade så var han ok och redo att dra...
Gustavs kompis O var här när de ringde så honom fick vi sända hem lite tidigare...Kusin Astrid fick ta Nils (han skulle inte med) och gå ner i källaren och kicka boll. Efter ett tag kom Kika och tog med sig Nils hem till sig...konstigt att säga hej då till honom och hoppa in i en taxi för att köras till Arlanda. Nils och Carl hade aldrig flygit förut så de tyckte mest att det var spännande ....inte jag! Jag som är rädd för lugnande piller kunde nu ha tagit en valium utan problem!!
Forts följer....."Första dagen i Gustavs nya liv"
