Är det sant...börjar fam Erikssons nya liv på tisdag?

Lite väl dramatisk överskrift, men det känns lite så ändå...vi kan kanske bli lite mer som alla andra. Alla barnen kan gå själva från bilen in på skola eller dagis. Ingen behöver assistent (fast vi gärna skulle vilja...), ingen behöver sitta i timmar och äta bara för att få i sig lite mat. Ingen behöver gå in när det är under 10 grader ute.. och då menar jag plusgrader.

Ja, "God willing etc etc" så ska nu livet börja för oss och då kanske mest för Gustav som nu ska klara sig själv i skolan. Lite pirrirgt är det..för mig =). Jag tror inte direkt att han är orolig, utan han är mest arg att han ska börja skolan...han vill vara hemma han..med mamma..tror han! Ni ska se att han kommer att gillla skolan när han nu äntligen kan klara sig själv.

Jag har ju skrivit tidgare att jag vill jobba för frågan om donation och det vill jag verkligen. Frågan är bara så otroligt känslig..eller är den det? Det är ju egentligen inget konstigt med det hela ...är man villig att ta emot ett organ till sig själv eller sina barn så ska man väl också ställa sig positiv till att donera...eller? Det är egentligen kärnfrågan som alla borde ställa sig och välja därefter...eller? Lämna gärna synpunkter, för mig är det så självklart och det är det inte för alla...och då undrar man varför när man ser hur ett (eller flera) liv kan räddas.
Lätt för mig att säga tycker ni säkert och det förtstår jag, men tänk er ändå in i situationen att någon i din närhet behöver ett organ..skulle ni inte vilja att någon någonstans gjorde rätt val....

Nu börjar vårt liv känns det som, och någonstans så finns det en ängel och en familj som gett oss den möjligheten....

Lev väl och gör som busschauffören (årets Upplänning)...lev för att göra någon glad..le när ni möter någon på stan så ska ni se vad som händer.....jag kan lova att de ler tillbaka!



Världens sötast Tiger (Nils) på lekterapin på Östra Sjukhuset, Göteborg
juni -09.


Kommentarer
Postat av: Gunsan

Jag förstår ditt brinnande intresse för organdonation, jag känner likadant.

På morgonen efter Alice hjärtbyte när Mats läkaren kom så talade han om att Alice hade haft fina klaffar o att de hade sparat dem, sen frågade han om det var ok att donera dem?? Jag tyckte ju att det var självklart. Varför låta något gå till spillo om man kan hjälpa någon?

Där hade vi precis fått ett helt hjärta som gåva och han frågade om det var ok att ta lite reservdelar från det gamla..



Jag tror att Donationsfrågan måste uppmärksammas mycket mycket mer än den gör idag. Om fler fick se vad det faktiskt gör och betyder för de familjer som får chansen till ett nytt liv, eller ja liv helt enkelt..

Lycka till Gustav i skolan i morgon..

2010-01-11 @ 14:13:01
URL: http://www.metrobloggen.se/kardiomyopati
Postat av: Anna mamma

Ja, tänk om alla kunde få se hur många människors liv som man läker med donation..och då tänker jag på mottagaren,familjen, släkten, vänner, ja, alla som är en del av mottagarens liv. Det är ju alltid så många som drabbas när sjukdom finns.



Jag har kontaktat donationsrådet, hjärt- och lungfonden och erbjudit mina tjänster samt berättat om min blogg, så jag hoppas att de nappar...



Mats är från Uppsala..han gick på mina scouter...är inte världen liten så säg!!



Gustav hälsar och tackar!!! kram kram till Alice och er andra!!!



2010-01-11 @ 16:29:40
Postat av: Lidis

..och nu vill vi självklart höra hur det gick för Gustav i skolan!? Kram kram

2010-01-12 @ 21:41:18

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0