Gustavs första vecka med nytt hjärta...plus lite annat som händer just nu.
Pust...nu verkar det som om Gustavs två veckor långa magsjuka börjar ge sig...det behövdes två nätter samt ett antal dagar på sjukhuset med både vätskedropp och näringsdropp...vår lille hjälte har gått ner 3 kg. Igår kväll (nyårsafton) åt han en halv kexchoklad, mycket bra. Thank God! En sak har vi lärt oss av detta...när någon i denna familj blir magsjuk igen så kommer Gustav att evakueras! G har lovat att aldrig gå nära sin lillebror igen när han är magsjuk...vi får väl se...
Nu var det ju Gustavs första vecka med det nya hjärtat som jag skulle berätta om.
Jag måste först berätta om kvällen då han opererades. Jag har ju berättat fram till dess att han sövdes och att vi efter detta fick prata med kirurgen innan de började. Efter det så tog vi vår packning (Gustavs fick vara kvar på sjukhuset) och gick ner till en väntande taxi..vem hade ringt den? Taxin fick köra oss till en nattöppen mack där vi köpte lite frysmat som vi käkade när vi kom till hotellet...inte jag dock..jag höll på att spy av nervositet. Ingen vi träffade visste vad vi precis varit med om, inte undra på att man ibland möter människor som beter sig lite apatiskt, de har kanske också varit med om något traumatiskt. Vem vet.. Man har i alla fall lärt sig att vara lite mer lyhörd mot sina medmänniskor.
Kl. 09.00 (11 timmar efter vi lämnat honom på operation) ringde kirurgen och berättade att Gustavs hade klarat operationen och allt såg mycket bra ut, han låg fortfarande på operationsbordet, men allt var klart och han skulle nu tvättas och köras in på intensiven för övervakning. De tänkte inte väcka honom förrän tidigast natten mellan fredag och lördag (det var nu fredag morgon).
Perra gjorde sig klar och åkte upp nästan direkt..i de här lägena är jag väldigt orolig, jag tror nästan att om jag kommer dit så kommer allt att gå åt pipan..jag vet inte varför? Carl och jag stannade på hotellet. Perra kom tillbaka och berättade att han var så fin och såg ut att må så bra. Det räckte för mig då, anspänningen hade varit för stor så jag behövde lite tid. Måste erkänna att mitt minne är lite suddigt från denna dag. Det kanske inte alls var så här....ha ha. Jag, Perra och Carl gick ut på stan och vandrade runt i Nordstan..om ingen visste det redan (ha!) så är shopping en av de bästa terapierna i världen!!!
Forts följer snart! Nu måste jag laga lite lax till Gurra..kokt kyckling blev det till lunch. Tina kanske ska göra en magsårskokbok (el. post magsjukekokbok), då kan hon ringa mig!
kram
Första skridskoturen! Bambi på hal is kan man säga.......
