Vad gör syskon till ett svårt sjukt barn...hur känner de sig...varför blöder hjärtat lika mycket för dem som för det barn som är sjukt?
Min Carl är en hjälte..kanske den största hjälten av alla! Han har tidvis varit mycket frustrerad av Gustavs sjukdom och den svåra väntan på det nya hjärtat. Han har lagt mycket ansvar på sina barnaxlar. Han har alltid velat att alla ska må bra..han hatar när jag mår dåligt och försöker alltid få mig glad..jag säger till honom att det är inte hans ansvar och att jag klarar mig. - Det viktigaste är att han mår bra.
Det är så svårt att veta hur han har tänkt, man vill inte fråga för mycket heller utan har i stället lite i smyg "scannat" honom. Vi har hela tiden pratat öppet om vad som väntade oss....
Carl var ju med från första början, såg hur ledsna vi blev när Gustavs hjärtfel blev en realitet....mitt hjärta blödde lika mycket för honom som för Gustav. Det första jag tänkte var..nej, hur blir det nu för Carl?
Jag tror dock att han i slutändan efter allt han har gått igenom blir en mer komplett människa än många. Han har sett lidande, han har sett död i sängen bredvid Gustavs..små bebisar som inte klarar kampen. Jag vet inte om detta är bra men jag tror att det egentligen inte skadar. Sjukdom, död, mirakel, lyckliga slut (som det i allra flesta fall blir), liv, lycka...är ju en del av livet och gör oss till dem vi är. Man får inte vara rädd för det. Allt detta kommer att hända oss alla på ett eller annat sätt. Det är ju bara livet som pågår. Det vi måste bli bättre på i Sverige det är att höra av oss till de som drabbas!! Det är så viktigt att veta att man fortfarande är den man var innan!
Syskon till sjuka barn får givetvis stå tillbaka och upplever säkert att de kommer i kläm, i andra hand och det förstår jag, men hur ska man göra? Vi har verkligen försökt att ge Carl en sådan normal barndom som möjligt....återstår att se!
__________________________________________________________________________________________
Nu ska Gurra surfa i badkaret..måste dra...jag återkommer med mer om syskon! Ska kolla lite med Carl hur han upplevt det hela!
Alice från Örsundsbro får åka hem idag, jihaaa!
Take care!!
Man får bara så roligt som man gör sig..på 15 kvm!
Det är så svårt att veta hur han har tänkt, man vill inte fråga för mycket heller utan har i stället lite i smyg "scannat" honom. Vi har hela tiden pratat öppet om vad som väntade oss....
Carl var ju med från första början, såg hur ledsna vi blev när Gustavs hjärtfel blev en realitet....mitt hjärta blödde lika mycket för honom som för Gustav. Det första jag tänkte var..nej, hur blir det nu för Carl?
Jag tror dock att han i slutändan efter allt han har gått igenom blir en mer komplett människa än många. Han har sett lidande, han har sett död i sängen bredvid Gustavs..små bebisar som inte klarar kampen. Jag vet inte om detta är bra men jag tror att det egentligen inte skadar. Sjukdom, död, mirakel, lyckliga slut (som det i allra flesta fall blir), liv, lycka...är ju en del av livet och gör oss till dem vi är. Man får inte vara rädd för det. Allt detta kommer att hända oss alla på ett eller annat sätt. Det är ju bara livet som pågår. Det vi måste bli bättre på i Sverige det är att höra av oss till de som drabbas!! Det är så viktigt att veta att man fortfarande är den man var innan!
Syskon till sjuka barn får givetvis stå tillbaka och upplever säkert att de kommer i kläm, i andra hand och det förstår jag, men hur ska man göra? Vi har verkligen försökt att ge Carl en sådan normal barndom som möjligt....återstår att se!
__________________________________________________________________________________________
Nu ska Gurra surfa i badkaret..måste dra...jag återkommer med mer om syskon! Ska kolla lite med Carl hur han upplevt det hela!
Alice från Örsundsbro får åka hem idag, jihaaa!
Take care!!
Man får bara så roligt som man gör sig..på 15 kvm!
Kommentarer
Trackback
