Äntligen...

På fredag får vi äntligen träffa vår hjälte Alexander igen...det var så länge sedan. Utan honom hade vi kraschat för länge sedan. Alexander var Gustavs ben när han lekte med kompiser...sedan att alla ville vara med honom gjorde inte saken värre. Gustavs kompis Albin frågade sin mamma varför han inte fick vara med Alex en dag istf Gustav..det var ju råorättvist?? Gullplutt!

Idag fick jag förfrågan att hålla ett föredrag om hur livet med Gustav varit och hur vi upplevt vården etc.. spännande va? Återkommer när jag själv vet mer. Jag vill så gärna göra en skillnad i donationsfrågan..nu kanske min chans har kommit =) vi får se.

kram



Den här bilden har jag nog haft med förut.. men den är ju bedårande.
Tror det är 2007.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0